Igår vad jag hos tandläkarn och tog bort den där eländiga visdomstanden. Den låg snett och tryckte mot tanden framför, och fick sågas i tre delar innan den gick att plocka bort. Idag ser jag ut som en halv hamster, har fått munsår i mungipan av all sträckning och de inte så vänliga stålredskapen, har svårt att gapa och går på Alvedon+Ipren. Dessutom har Åskan gjort sig illa i hagen, så blir ingen ridning utan istället benlindning ett tag framöver. Det anses vara höst, om man ska tro Dagbladet, bilrutorna immar igen tack vare det läkande elementet och jag har inte diskat.
Om det hade varit för ett år sedan hade jag nog drabbats av en smärre höstdepression, men så är inte fallet. Jag gläds över mitt hår som växt sig långt, att kören börjar nästa vecka, att det är så mysigt med en postlåda istället för ett brevinkast, att jag kommit igång med träningen och såklart att jag har min kärlek! Då kan man ta små världsliga motgångar som ett sår i munnen och en fläskläpp!
