När en visdomstand brister gör det ont

Igår vad jag hos tandläkarn och tog bort den där eländiga visdomstanden. Den låg snett och tryckte mot tanden framför, och fick sågas i tre delar innan den gick att plocka bort. Idag ser jag ut som en halv hamster, har fått munsår i mungipan av all sträckning och de inte så vänliga stålredskapen, har svårt att gapa och går på Alvedon+Ipren. Dessutom har Åskan gjort sig illa i hagen, så blir ingen ridning utan istället benlindning ett tag framöver. Det anses vara höst, om man ska tro Dagbladet, bilrutorna immar igen tack vare det läkande elementet och jag har inte diskat.

Om det hade varit för ett år sedan hade jag nog drabbats av en smärre höstdepression, men så är inte fallet. Jag gläds över mitt hår som växt sig långt, att kören börjar nästa vecka, att det är så mysigt med en postlåda istället för ett brevinkast, att jag kommit igång med träningen och såklart att jag har min kärlek! Då kan man ta små världsliga motgångar som ett sår i munnen och en fläskläpp!

Godkväll

Denna veckan blir som förra, full av aktiviteter och göromål. Helst vill jag bara ligga på soffan och titta på discovery, med en kopp varm oboy. Men icke.. idag jobbar jag sen dag, sen blir det stallet och sen hem och lugna ner mig inför morgondagens visdomstandsutdragning. Björn ska följa med som ledsagare, som man var tvungen att ha, vuxen som barn, när man ska få lugnande. Om han vill får han hålla mig i handen. Då kan jag känna mig trygg.

Igår när jag låg och tänkte innan jag somnade kom jag på att livet är som ett smördegsbröd, liksom skiktat. I tunna flisor delas det och går ihop, allteftersom man skaffar sig erfarenheter, föder nya tankar här och där och går igenom saker. En ny person förgrenar sig som en frasig gren och kanske förgrenas den på något sätt in i häst-skiktet eller jobb-skiktet, eller så går den bara paralellt och obemärkt förbi. Vissa skikt stöter bort de andra som olja och vatten medans andra smälter ihop till en degig bit. Sen går det så, skiktar sig i flera lager och i ett lång långt wienerbröd. I dagsläget är det ett skikt som håller på och torkar in till en hård skorpa som snart blir en kant, som förblir där och aldrig mer kommer tillbaka.

Sånt som inte blev gjort på semestern

Den första ensamma förmiddagen på länge, och då passar jag på att pyssla hemma.
Tavlorna har äntligen kommit upp, och jag hoppas och ber att det inte är för sent att plantera mina monstera-skott.

Skrivbordet - målat o klart!

I brist på fantasi blev de ett ungefär likadant tavel-arrangemang som i förra läggan, men det blir ju så fint .

Sovrummet, lugnt och harmoniskt i förmiddagssolen.

Skrivbordsfix

Hej o hå!
Jag har semester, och bloggen likså. Mina dagar har fyllts av sol, bad, fest, som alla andra normala människor. Men måste erkänna att en solig dag avverkades i sängen spelandes Sims 3. Men då var jag bakis, så får väl skylla på det.

Någon jag hunnit med inredningsmässigt är ett skrivbord. Inhandlades på Erikshjälpen, och det är numera ommålat. Jag ska komplettera med något på insidan också, så det är inte helt färdigt ännu.
Men förebilder bjuppas det på :)


Vad ska hända med denna möbel? Spännande värre.

Fix & Trix

Som sagt, kommer detaljerna först. Idag har jag tagit en kompromisslös shoppingtur med mottot "jag tar det jag vill ha och inte mer eller mindre". Det har gått förvånansvärt bra, allt blev perfekt. Så här kommer mitt första hemmafixartips, om än på en väldigt basic nivå.

Irritationsobjekt: En Garderob. Den fyller sin funktion väl, men utseendemässigt är den inte mycket att hurra för. Smutsig, slät, plastiga handtag och till råga på allt är den sned.



Lösning: Rengöring och byte av handtag. (Basic, jag sa ju det)
Detta behöver du: En svamp att skrubba med , rengöringsmedel, skruvmejsel, nya handtag.
Svårighetsgrad: 1 dyckert av 5

Jag köpte små knoppar på Indiska, skruvade bort de gamla, rengorde, skruvade dit de nya , puttade till den lillkroppen ,voilà


Knopparna är så söta.

Utvärdering av hemmafix: Jag tror jag gjorde det bästa för att lösa problemet, även om garderoben fortfarande är tråkig och slät så är den i alla fall rak. Och dom knopparna sen, det är nått att hänga i julgran de.

Betyg: 4 av 5 möjliga

Före

I all entusiasm och jäkt har det blivit få förebilder vad gäller målning i lägenheten.
Dessa tre är de som finns.


Sovrummet, härligt brunt. Med all respekt för den som gjort detta jobbet, brunt är inte shuunt, det ska ut ut ut punkt slut.



Mysigt snedtak och sött fönster mot trädgården.



Den andra härliga färgen. Som det inte var mycket kvar av i detta läget.. Mohahaha.

Efterbilder har det inte blitt nå av. Det får komma sen, med helheten.
Helheten är dessvärre långt från klar, så jag börjar med detaljerna.

Hultsfred

Idag kom beskedet som , hultan har nu gått i graven. Bara 5000 biljetter sålda en vecka innan start, vilket ju är pinsamt lågt. Jag antar att konceptet föll en viss generation mer i smaken, men även starka konkurrenter har ploppat upp och lockat publiken till sig.


Men jag minns Hultsfred -06. Jag, Elin, Tove och Cornelia styrde kosan småländska skogarna, i en lånad bil och med Elin, som tagit körkortet två veckor tidigare, som enda chaufför. Naturligtvis hade jag nyss blivit helvetiskt förkyld, så särskilt peppad var jag inte. Planerad take off från Sundsvall i vrålåket var sådär kring lunch, men det slutade med att vi rullade ut ur stans trygga sfär vid middagstid.


Elin gasade som en biltjuv, plattani mattan och ryckiga omkörningar ner till Katrineholm där vi tältade vid en skogsväg.


En lugn och säker skogsväg, trodde vi ja. Efter att ha blivit väckt sisådär runt halv 5 av helljus från en traktor/lastbil/pansarvagn kunde vi i alla fall vara glädja oss med att ha gjort halva resan.

Vi hade köpt ett blommigt tvåmanstält att sova i. Det säger ju sig självt hur det gick med det. Och eftersom alla var upptagna utom Elin var det helt enkelt hon som varje kväll fick fixa bortamatch. Livet är hårt, pojkvän på gott och ont.


Första dagen var vi riktigt glada. Skönt att komma fram, så säg. Vi tog en av de få platserna som fanns kvar, som antagligen var minst eftertraktade. I träsked, vid staketet, alltså potentiella ler- och kisstället. Som tur var blev det bara lite duggregn första natten, och kisset fick man väl leva med.


Efter en natts hyfsat god sömn och strålande morgonsol var jag i gott skick, förutom den obligatoriska finnen på hakan. Och vart tog den där topen vägen, btw?


Våra tältgrannar från Oskarshamn. De tyckte vi såg ut som 15, eller, pepparkakan var noga med att framhålla det vid vårt första möte. Från det uttalandet, kombinerat med hans hudnyans och konstant stenhårda nipples blev han hårt dömd och skrattad åt i smyg.


Efter en hård natt hade vi vår Friggsstol och stereo kvar tack vare grannsamverkan. Och tack vare ett medtaget riskakepaket och festivalstolen lyckades nån av dessa två lura våra grannar att vi jobbade på just Friggs.


Men glada var vi, efter att ha stått längst fram på Within Temptation!!


Sen var det ju som sagt sol, resten av festivalen. Men om det är skit eller bränna på våra kroppar får lämnas osagt.



Vårt tält. .... nääääe. Det var ju blommigt.

Det var ganska kul. Men våra omyndiga kroppar själar hade kunnat besparats alla pojkvänstjafs, bakfyllor och svedda fötter.
Sista dagen var lite av en plåga. Det luktade illa överallt, dammade ute på ängen, mobilbatterierna var slut för längesen, pengarna likaså, och till en viss del humör och tålamod. Jag missade Pete Dohertys scen, efter att ha somnat i bilen. Cornelia, som var mest less, hade kommit på att vi kunde åka hem på lördag natt för att slippa det kommande kaoset på söndag när ALLA skulle hem. Smart, tänkte vi och Elin fick hålla sig nykter vilket inte verkade vara några problem. Vi åkte ut i natten, och stannade på ytterligare en väg. Vid en hästhage, och somnade sittandes med hundra myggor surrandes i bilen. Sen vaknade vi, av en förbipasserande lastbil, och upptäckte att vi övernattat mitt i vägen. Bra jobbat. Alla var trötta, luktade svett, gråtna, blodiga på knäna. Jag blev skitförbannad på Elin för att hon inte orkade köra hela vägen i ett sträck. Hur svårt kunde det vara? Jag ville hem till min pojkvän, och det nu.

Vi stannade vid en mack för en powernap med öppna dörrar. Vaknar tre timmar senare med solen i ögonen, vätskebrist och migrän av att en busslast med turister parkerar bredvid. Jag skriker åt Elin att köra för fan, sen orkar jag inte säga mer och mår sämre än någonsin. Vi är ovänner ett litet tag, vi kommer till slut hem på kvällen. Jag duschar och vattnet är brunt.

Men trots brustna hjärtan, frånvaro av dusch i fem dagar, bajamajor, flugor, mosade ölkorvar och sånt som hör festivaler till så klarade vi av det. Det var trevligt och kul.
Att festivalen är slut är tråkigt. Den bär på ett kulturarv. Fråga Sahara Hotnights, The Ark, Robyn eller viket band som helst vad Hultsfred betytt för dem och deras karriär.
Bajsmannen, vad ska hända med honom? Han borde ta chansen att gå i pension. Efter det hårda livet i bajamajan måste han vara rätt slut både inom och utombords. Det man man kalla dirty job.
Nu blir det sömn för mig, en nostalgitrip tar på krafterna minsann!
Imorgon blir det inhandling av olika slag, och ska lägga upp lite bilder på min nya bostad sen...