Idag skulle jag kolla på vinterdäck. For dit med pappsen som smakråd, en bit från stan. Hade packat i mina gamla ifall ev köp skulle falla mig in. Karln var trevlig i telefon, och svarade trevligt på mina mejl med dumma frågor.
När jag kom dit blev jag besviken dock. Mötte denne man, som inte skakade hand med mig och inte heller sa vad han hette. Under våran konversation hade han en cigg i mungipan och blåste rök på mig. Vände ryggen mot mig och gick iväg bakom bilar så jag nästan snavade över gamla fälgar på golvet för att hänga med. Sedan, när han gick och tittade på mina slitna däck i kofferten kom han på att det var en annan storlek på dem och därför höjdes priset med några hundra, trots att han sagt på telefon att jag skulle få dem för samma pris.
What the hell, liksom. Är jag fin i kanten och fisförnäm som tycker detta kändes lite slarvigt och obetänksamt, allt. Om jag skulle sälja något till en okänd skulle jag i alla fall släcka cigaretten och skaka tass. Samtidigt får jag dåligt samvete över att jag inte kan bemöta människors spontanitet med något slags överseende. Att hur mycket jag än tycker om dom, unnar dom välgång i livet och Guds kärlek och allt detta så stör jag mig på dessa beteenden.
Jag vet inte, men vid detta intryck blev jag ganska övertygad om att däckaffären inte skulle bli av idag. Får la bli sen. Behöver inte sko om än så att säga, inte så länge det är lergata a´la avverknignsskogsväg till stallet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar