Sedan jag lärde mig hur man blockerade mejladresser till inkorgen har det blivit tomt i den. Till och med skräpposten fylls på i snigelfart. Egentligen borde jag vara nöjd, men eftersom vanan att tre gånger per dag logga in och radera skiten fortfarande finns kvar kan jag inte låta bli att känna mig lite isolerad. I och för sig får jag sällan privata mejl.
Bara i korta perioder i speciella ärenden, men det viktiga sköts på telefon eller öga mot öga. På jobbet däremot mejlar jag mycket, men då på Eniros intranät. I gengäld får man minimal kontakt med arbetskamrater.
Men mejl känns jävligt 90-tal. Likaså fax.
Jaja, för att återgå till känslan. Den är ungefär densamma som när jag en gång i tiden satte upp "Ingen reklam tack" på dörren,, vilket innebar att jag slapp slänga flera kilo papper i veckan men däremot hade en tom dörrmatta så när som på räkningar vid hemkomst på kvällssidan.
Inget tecken på liv någonstans. Men sedan kändes det skönt såklart. Och mitt köpbegär har minskat, så det är alla tiders.
Nu ska jag intaga frukost.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar