Sitter och surfar runt som vanligt när inspirationen till kemi-plugg tryter.
Listar därför de värsta skriv-stereotyperna, de som riktigt får det att krypa i benen och käkarna
att spännas.
1. VERSALSKRIVAREN
JAG SKRIVER ALLTID MED VERSALER OCH TANKEN HAR ALDRIG SLAGIT MIG ATT DET SER FRUKTANSVÄRT SKRIKIGT, OBILDAT OCH BARNSLIGT UT. JAG SKRIVER ÄVEN VERSALER I SMS, EFTERSOM JAG INTE VET HUR MAN ÄNDRAR TILL GEMENER.
Som omväxling kan JAG SKRIVA VERSALER NÄR jag tycker något är extra viktigt ELLER bara lite då OCH DÅ HELT utan KONSEKVENS ELLER MENING.
2. talsprååkksskrivarn
ja skrive talspråk som om ja skulle prata, de e ju lättare än å använda hjärnan å skriva riktigt.
jag tyckäh inte om så krångnliga texter, de e jobbit juh!
3. felstavaren
du ba tycker jag är dum för att ja stavar inte så rätt jämmt, men hallå, du är så fördommsfull och dömmer mig för hur jag stavar istälet för o lyssna på det ja säjjer. du måste axepptera och respecktera andra som kanske inte skriver så offta å därför inte är så bra på å skriva. punckt slut.
Ja, det värsta är nog när folk inte kan skilja på ända och enda.
4. När folk censurerar sina egna svordomar med diverse tecken. j*****a, h----lvete, s##t.
Ska du svära så gör det då, vad är vitsen med att lägga in en massa stjärnor och distraherande symboler när man ändå förstår att det ska vara ett fult ord där? Eller använd fantasin och kom på ett fyndigare superlativ eller uttryck, t ex attans bananer, fy bubblan,kära nån, whatever.
5. ...... punktaren...
den som skriver punkter.... så här mitt i ... texten... .. tenderar sällan att använda andra tecken... förutom just punkter...gärna.. flera ... på .. rad...........
6. Mala-påaren
Använder tvärt emot punktaren aldrig någonsin punkt eller något annat tecken för den delen utan skriver allt i en enda lång lång mening som i slutändan blir väldigt svårt att begripa ofta med ointressanta synpunkter och utsvävningar typ när jag såg en hund som bajsade på gatan och den som ägde hunden plockade inte upp bajset vad äckligt hälsningar anonym
7. Sär skrivaren
Denna är en lite generande punkt för min egen del, eftersom jag inte är nån expert vad gäller regler för särskrivning. Efter vistelsen i London är jag ännu mer osäker, eftersom engelsmännen ofta tar till bindestrecket. Men när jag ser uppenbara särskrivningar och vet att det är fel blir jag smått irriterad. Dock kan särskrivningar i alla fall vara smått humoristiska till skillnad från de ovannämnda stereotyperna som endast är irriterande.
fredag 6 maj 2011
tisdag 26 april 2011
Påsklov, kunde jag tro ja
Det är bråda dagar på Fjäl.
Igår skruvade Han på den sista taktassen på första sidan, medan jag slet vidare med stenarna.
Vår kära granne kom med grävskopan och forslade bort det sista, och gafflade dessutom upp en typ 300 kg tung betongklump. En granne med traktor är en riktig bonus.
Så är rätt mör efter gårdagen. Idag var det dags för att kratta bort några hunda kubikmeter löv som tyvärr blev kvar i höstas. Inte en bra kombo med träningsvärk.
By the way, vart har alla töntiga fotoautomater tagit vägen? Fanns ju lite här och där för 10-15 år sedan. Jag behöver nämligen ha " 2 passfoton" med mig till TAPIL imorgon. Hittade endast ett gammalt från körkortaförnyelsen, så behövde onödigt nog ta nya. Mitt mål var att slippa åka till stan (hövva vad jobbigt) och fick efter genomsökning av Birsta ta bilderna på Audio Video.
Men som sagt, fotoautomater. Där man trängdes med kompisar och tog bilder tillsammans. 1-2-3-4 tandköttsfliiiin 1-2-3-4 tjockisfejja 1-2-3-4 pussmun och sista valfri.
Vart tar man sådana kort nuförtiden? Gör man det? Var det bara ett nittiotalsfenomen? Om ens det?
Bilden vart sådär. Lite grådassig. Tur att man inte kommer in på utseende.
Igår skruvade Han på den sista taktassen på första sidan, medan jag slet vidare med stenarna.
Vår kära granne kom med grävskopan och forslade bort det sista, och gafflade dessutom upp en typ 300 kg tung betongklump. En granne med traktor är en riktig bonus.
Så är rätt mör efter gårdagen. Idag var det dags för att kratta bort några hunda kubikmeter löv som tyvärr blev kvar i höstas. Inte en bra kombo med träningsvärk.
By the way, vart har alla töntiga fotoautomater tagit vägen? Fanns ju lite här och där för 10-15 år sedan. Jag behöver nämligen ha " 2 passfoton" med mig till TAPIL imorgon. Hittade endast ett gammalt från körkortaförnyelsen, så behövde onödigt nog ta nya. Mitt mål var att slippa åka till stan (hövva vad jobbigt) och fick efter genomsökning av Birsta ta bilderna på Audio Video.
Men som sagt, fotoautomater. Där man trängdes med kompisar och tog bilder tillsammans. 1-2-3-4 tandköttsfliiiin 1-2-3-4 tjockisfejja 1-2-3-4 pussmun och sista valfri.
Vart tar man sådana kort nuförtiden? Gör man det? Var det bara ett nittiotalsfenomen? Om ens det?
Bilden vart sådär. Lite grådassig. Tur att man inte kommer in på utseende.
onsdag 20 april 2011
Beslut som måste fattas
Hej o hå!
Igår efter skolan hälsade jag på brorsan. Såg ett nintendo ds på datorbordet och fick prova.
O jävlar, jag satt två timmar med The Sims Castaway. Helt uppslukad!
Så blev såklart lite sugen på att köpa ett sådant. Har aldrig ägt nått liknande.
Kan ju vara kul att ha om man åker tåg långt... som man gör typ en gång i halvåret. Eller ha med i väskan och ta fram om man väntar tio minuter på vårdcentralen, eller kanske att ha med i sommar på stranden istället för den tråkiga pocketboken.
I alla fall, så tänkte jag att en sån där iPhone säkert också går att spela på, plus hundra andra saker. Kollade priset, och hujeda mig, inget alternativ i dagsläget som halvtidsstuderande dagdrivare.
Något i samma prisklass som ett nintendo ds som jag antar måste prioriteras är ett frisörbesök.
Så igår funderade jag på vilket som skulle göras inom en snar framtid.
Vad kul att bli lite sommarfräsch med ny frisyr och färg. Men å andra sidan, va barnsligt kul det vore att istället köpa en överflödig spelkonsol.
Eller varför inte båda? Om jag vågar..
Igår efter skolan hälsade jag på brorsan. Såg ett nintendo ds på datorbordet och fick prova.
O jävlar, jag satt två timmar med The Sims Castaway. Helt uppslukad!
Så blev såklart lite sugen på att köpa ett sådant. Har aldrig ägt nått liknande.
Kan ju vara kul att ha om man åker tåg långt... som man gör typ en gång i halvåret. Eller ha med i väskan och ta fram om man väntar tio minuter på vårdcentralen, eller kanske att ha med i sommar på stranden istället för den tråkiga pocketboken.
I alla fall, så tänkte jag att en sån där iPhone säkert också går att spela på, plus hundra andra saker. Kollade priset, och hujeda mig, inget alternativ i dagsläget som halvtidsstuderande dagdrivare.
Något i samma prisklass som ett nintendo ds som jag antar måste prioriteras är ett frisörbesök.
Så igår funderade jag på vilket som skulle göras inom en snar framtid.
Vad kul att bli lite sommarfräsch med ny frisyr och färg. Men å andra sidan, va barnsligt kul det vore att istället köpa en överflödig spelkonsol.
Eller varför inte båda? Om jag vågar..
fredag 15 april 2011
halvårsresumé
Ibland ges det tid att reflektera över senaste tidens händelser och funderingar. Små milstolpar i livet där man automatiskt tänker tillbaka. För min del är det inte nyår, då årets händelser summeras i tidningarna, årets populäraste låtar på digilistan spelas i p3, bloggare lägger upp veckornas bästa outfits i inlägg sorterade efter månad. Det är vid nyår då nya löften ( och onödiga krav) ställs, för att sedan bara rinna ut i sanden några månader senare. Mitt i kallvintern och bäckmörkret kläcks nya idéer och mål inför nya året fastställs. Fast att söka kurser till vårterminen är redan för sent, och med de så kallade oxveckorna framför sig kan nya projekt verka alltför ambitiöst.
Nej, jag menar en tid då man omedvetet och på ett mer ärligt sätt blickar tillbaka, . En sådan tid är däckbytartider. På samma sätt som jag kommer ihåg vad jag gjorde 9/11 ( jag var hemma från skolan, sjuk. Spelade Hugo på datorn och kollade på nyheterna kring lunch) kommer jag ihåg dagen då jag bytte däck senast. Tanken slog mig igår när jag med benkraft sparkade på färgkorset för att lossa de smårostiga bultarna.
Vad jag minns var Björn med mig, men jag är inte säker. Jag var inte så säker på något egentligen. Bara på att något nytt och spännande var på gång, att livet skulle förändras. Antagligen hade jag en ledig dag mitt i veckan, kände mig lagom peppad vid tanken jobbet. Mest var jag uppslukad av min kärlek, såpass att jag knappt var i stallet en gång i veckan.
Jag lyssnade på Lenas Visa, Hang With me, Teenage Crime. Jag hade långkalsonger under mjukisbyxor, vantar och mössa. Hade väntat för länge med klippningen. Pluggplanerna var lagda på is, höstens mörker och kyla trängde sig på, några extrakilon fick mig att rata jeans och tajt tröja som alternativ outfit.
Igår kunde jag bara se att allt ordnat sig.
Jag är lycklig trots allt. Den jävla kemikursen är snart klar, jag ser till och med fram emot att vara en stund på skolan. Allt är lättare en vad det var på den tiden när den skulle ha blivit gjord.
Idag skaffade jag spotify premium. Balkongen är uppeldad, och resten ligger på återvinningscentralen. Pelargonen står i blom. Lilla Saga har blitt så stor.
Jag har accepterat mina sambokilon också. Om jag sett mig själv för 10 år sedan hade jag tänkt "sådär ska jag aldrig se ut". Men vafan, kroppen är byggd för att föda barn, som Elin klokt sa en gång. Och utan lite fett föds väl ingen unge. Inte för att jag har tid att planera sånt nu, jag ska nämligen genomföra mitt mål, att bli Leg. Tandläkare C Häggkvist.
I alla fall som det känns idag, vem vet vad jag vet nästa gång jag byter däck?
Nej, jag menar en tid då man omedvetet och på ett mer ärligt sätt blickar tillbaka, . En sådan tid är däckbytartider. På samma sätt som jag kommer ihåg vad jag gjorde 9/11 ( jag var hemma från skolan, sjuk. Spelade Hugo på datorn och kollade på nyheterna kring lunch) kommer jag ihåg dagen då jag bytte däck senast. Tanken slog mig igår när jag med benkraft sparkade på färgkorset för att lossa de smårostiga bultarna.
Vad jag minns var Björn med mig, men jag är inte säker. Jag var inte så säker på något egentligen. Bara på att något nytt och spännande var på gång, att livet skulle förändras. Antagligen hade jag en ledig dag mitt i veckan, kände mig lagom peppad vid tanken jobbet. Mest var jag uppslukad av min kärlek, såpass att jag knappt var i stallet en gång i veckan.
Jag lyssnade på Lenas Visa, Hang With me, Teenage Crime. Jag hade långkalsonger under mjukisbyxor, vantar och mössa. Hade väntat för länge med klippningen. Pluggplanerna var lagda på is, höstens mörker och kyla trängde sig på, några extrakilon fick mig att rata jeans och tajt tröja som alternativ outfit.
Igår kunde jag bara se att allt ordnat sig.
Jag är lycklig trots allt. Den jävla kemikursen är snart klar, jag ser till och med fram emot att vara en stund på skolan. Allt är lättare en vad det var på den tiden när den skulle ha blivit gjord.
Idag skaffade jag spotify premium. Balkongen är uppeldad, och resten ligger på återvinningscentralen. Pelargonen står i blom. Lilla Saga har blitt så stor.
Jag har accepterat mina sambokilon också. Om jag sett mig själv för 10 år sedan hade jag tänkt "sådär ska jag aldrig se ut". Men vafan, kroppen är byggd för att föda barn, som Elin klokt sa en gång. Och utan lite fett föds väl ingen unge. Inte för att jag har tid att planera sånt nu, jag ska nämligen genomföra mitt mål, att bli Leg. Tandläkare C Häggkvist.
I alla fall som det känns idag, vem vet vad jag vet nästa gång jag byter däck?
måndag 20 december 2010
Snörvel
Då var det dags igen för den obligatoriska jul-förkylningen. Som tur är blir jag nog frisk till julhelgen. Klockan är snart två, jag har inte stigit upp ur sängen än. Jag har varit så duktig på senaste, städat och fejat, lagat matlådor, haft framförhållning. Just nu vill jag bara att nån ska tjata lite på mig. "Men Carro, ska du inte ta o göra det och det, det vore väl skönt att få det gjort" , "Näe, nu får du ta o kliva upp. In i duschen såja" ... Trugas med lite.
Jaja, älsklingen kommer snart hem från jobbet och tycker kanske lite synd om mig.
Annars flyter det på. Har tagit grejer från källarn och kört ut till huset. Packade ner tavlor i banankartonger i slutet på veckan. Lade ner sommarkläderna i en sopsäck redo för frakt. Det värsta är allt som återstår, allt porslin som måste packas ner försiktigt, allt småkrafs som måste antingen slängas eller sparas eller skänkas bort, för att inte tala om alla tunga möbler som måste bäras ut och dras på släp. Väderprognosen ser inte alltför lovande ut. Efter en halvmeter snö de senaste dagarna verkar det bli mer till jul. Och kallt dessutom! Vad har vi gett oss in på?
Skorstenen är i alla fall fixad, så eldas ska det. Kanske blir det en fridefull jul trots allt.
Jaja, älsklingen kommer snart hem från jobbet och tycker kanske lite synd om mig.
Annars flyter det på. Har tagit grejer från källarn och kört ut till huset. Packade ner tavlor i banankartonger i slutet på veckan. Lade ner sommarkläderna i en sopsäck redo för frakt. Det värsta är allt som återstår, allt porslin som måste packas ner försiktigt, allt småkrafs som måste antingen slängas eller sparas eller skänkas bort, för att inte tala om alla tunga möbler som måste bäras ut och dras på släp. Väderprognosen ser inte alltför lovande ut. Efter en halvmeter snö de senaste dagarna verkar det bli mer till jul. Och kallt dessutom! Vad har vi gett oss in på?
Skorstenen är i alla fall fixad, så eldas ska det. Kanske blir det en fridefull jul trots allt.
torsdag 9 december 2010
Nu går det undan...
Har sökt in på komvux, blir arbetslös efter nyår, min lägenhet ligger ute på blocket.se med omedelbar inflyttning. Allt detta medans jag mest suttit hemma och stickat. How come?
lördag 27 november 2010
jobb- och stickhelg
Hoho!! Dax för ett litet inlägg.
Sedan senast har jag börjat fundera på julklappar, och insett att budgeten blir tajt iår.
Den första person jag kunde bestämma gåva åt var lilla Saga. En stickad mössa och en ny vattenflaska (eftersom den förra användes så frekvent att den faktiskt gick sönder).
Kollade runt i Flitiga Fingrar, och hittade ett fint mönster som jag köpte. Också garner till, och föresten, rundsticka behövde man också. Så det slutade på drygt 150 kr för allt. Men är det inte charmigare med en hemmastickad mössa än nått massproducerat skit från Lindex? Jag intalar mig själv det. För att ingen annan snorig unge på dagis ska ta den ska jag sy fast en liten lapp med Sagas namn på också. Mössan ska stanna i släkten, det är nått som är säkert.
Det är så rogivande att sticka. Det bara går av sig sjävt, maska för maska i all oöndlighet! Och så fort tiden går sen. Eftersom jag var ledig i torsdags satte jag mig bekvämt i soffan med Dexter säsong 4 och mina garner och stickor. Efter 4 timmars stickning = ett 4 cm brett hantverk. Visst, det är avslappnande, men processen är långsam. Kan inte förstå hur folk i några tider har haft tiden att sticka tröjor t ex. Det måste ta över en vecka att slutföra. hövvaligen.
Nu till nått helt annat, en liten namnkoll nämligen. Enligt denna lista är det vanlígare att heta Axelina, Rigmor och Betty än Caroline. Är lite det lite sjukt?
Sedan senast har jag börjat fundera på julklappar, och insett att budgeten blir tajt iår.
Den första person jag kunde bestämma gåva åt var lilla Saga. En stickad mössa och en ny vattenflaska (eftersom den förra användes så frekvent att den faktiskt gick sönder).
Kollade runt i Flitiga Fingrar, och hittade ett fint mönster som jag köpte. Också garner till, och föresten, rundsticka behövde man också. Så det slutade på drygt 150 kr för allt. Men är det inte charmigare med en hemmastickad mössa än nått massproducerat skit från Lindex? Jag intalar mig själv det. För att ingen annan snorig unge på dagis ska ta den ska jag sy fast en liten lapp med Sagas namn på också. Mössan ska stanna i släkten, det är nått som är säkert.
Det är så rogivande att sticka. Det bara går av sig sjävt, maska för maska i all oöndlighet! Och så fort tiden går sen. Eftersom jag var ledig i torsdags satte jag mig bekvämt i soffan med Dexter säsong 4 och mina garner och stickor. Efter 4 timmars stickning = ett 4 cm brett hantverk. Visst, det är avslappnande, men processen är långsam. Kan inte förstå hur folk i några tider har haft tiden att sticka tröjor t ex. Det måste ta över en vecka att slutföra. hövvaligen.
Nu till nått helt annat, en liten namnkoll nämligen. Enligt denna lista är det vanlígare att heta Axelina, Rigmor och Betty än Caroline. Är lite det lite sjukt?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)